Hoppsan

Min grabb har utvecklat en förkärlek för djur. Kanske en generell barngrej, vad vet jag. Jag är glad dock, för jag älskar djur :) Han härmar de flesta djurljud och senaste ljudet han assimilerade gjorde honom så lycklig. Kaninen. Favoriten.
Kaniner låter inte så mkt egentligen men enligt mig och min son smackar de. Det är nämligen så förskolans pedagoger lockar på de två kaniner de har där. Hoppsan och Lilltjejen.
Stormförtjust sprang han så till deras inhägnad när vi kom till förskolan. Och smackade. Vips kom båda kaninerna fram och nosade på hans fingrar och tog glatt emot maskrosbladen genom stängslet.

Har nog aldrig haft en så lycklig son som då :) <3

Smaskens

Det är de små sakerna som gör ens dag :)
Som när min älskade son plockat blommor till sin mor.
Plockad med omsorg, stjälken bortdragen och krampaktigt fasthållen tills jag kom hem.
Det är kärlek det :)
<3

Dagens pepparkaka

Idag var det jag som fick hjälp. Vi ska åka bort över helgen och pga planeringsmiss ser min vagn ut som på bilden. Ett tattarläger. Ingen plats för Felix. När vi väl kommer till Märsta, baxar oss igenom spärren, tar oss ombord på vagnen, bråkar i bromsen, sätter oss ner och min son somnar i min famn. Då, då kommer jag på att det nog är andra tåget som avgår först.
Mycket riktigt.
De tysta svordomarna flög omkring i huvudet medan jag hämtade chi och gjorde sedan det enda raka i den här situationen, bad om hjälp.
Grabbarna som bekräftat att jag satt på fel tåg baxade ut barnvagnen ur fel tågvagn och in i rätt. Nu rullar vi vidare mot nya äventyr!

TACK!

Knack knack, vem där?

När vi kommer till förskolan knackar vi på dörren innan vi går in. Det har nu Felix lärt sig och det har spridit sig till att man knackar när mamma är på toa, på grannarnas dörrar medan jag låser vår dörr om morgnarna (försöker få att sluta) och på dörren till torkrummet i tvättstugan. :)

Lika glad varje gång man öppnar. Mitt gull.

Hjälpa och stjälpa mamma

Felix har börjat förstå tokigt mycket.

Ber man honom hämta sina skor, hämtar han skorna.
Ber man honom hämta en blöja, går han till byrån, öppnar blöjlådan, tar blöja, stänger och kommer med en blöja.
Ni förstår. Det funkar rätt bra åt andra hållet också ("ställ tillbaka") faktiskt, med en del missöden men snart sitter det.

Denna nya Retriever-insikt min son fått fick fritt spelrum i tvättstugan häromdagen.

När det var dags att hänga tvätt stod Felix och plirade på sin mor, dvs mig, en lång stund. Hon tog upp ett plagg ur korgen, gick bort och hängde upp. Tog ett plagg ur korgen, gick bort en bit till och hängde upp. "Aha!" tänkte Felix.
Felix tar så en tröja ur korgen och släpar längs golvet bort dit där jag står. -"ah ah", säger han för att åkalla min uppmärksamhet.
- Nämen tack, älskling! Säger jag lyckligt, trots att den nytvättade vita tröjan nu inte är så ren längre.
- Dack! Ropar Felix glatt istället för varsågod och springer till korgen för att hämta ett plagg till...

Så om mina kläder är lite skitiga vet ni varför. Men det var den roligaste turen till tvättstugan under hela min livstid.

Lagd sambo ligger

Vi är rätt hopplösa ibland. Som idag.

Vi hade ett uppdrag: köp gröt, välling och våtservetter. Did we? Nä.

Höll vi på att glömma cykelhjälmarna på förskolan? Absolut.

Jag cyklar sedan en tid tillbaka för att lämna på förskolan. Felix trampar i hallen och pekar och piper efter sin hjälm på morgonen (Det blev en blå med hajar på. Enda i hans storlek, låt gå.). Det är jättekul :) Jag får röra på mig och framförallt slår det att bära på/gå i snigelfart med en bebis som ska "dä":a allt han ser. Det är sött, men det tar Tid.

Sambon hämtade Felix i bilen medan jag fick trampa hem cykeln. Inte planen, men så blir det ibland. På vägen hem kommer jag på att vi glömt våtservetter och de är helt slut. Hojar till mamma, som har ett par reservpaket.

Kallt.

Tackar min hjärna för det komihåget för 15min efter min hemkomst händer nummer två...

Efter blöjbyte, delar jag och E på en matlagningsöl, livet lugnar sig och jag tinar.

Så kommer det. Läggningdags. Välling var det ja. Öl var det visst. Bilen inget alternativ. Cykeln för liiiten för E.

Jag hojar alltså igen.

Kallt.

Jag fixade vällingen, E fixade en sympati-kopp te och lade Felix. Och somnade själv på fem minuter.

Sitter nu här och sörplar i mig kroppsvärme och önskar jag var bättre på att sikta i Battlefield 3...eller att jag hade en sambo som man kan väcka...

Gravidrykten

Nej, vi har inte en andra bulle i ugnen. Inget bakande alls. Nada.

Det är tom så att vi vidtagit åtgärder så det inte ska kunna bli en tvåa i vår familj på länge ännu.

För den oinsatte var vi på kalas förra helgen och under festen florerade detta rykte. Min sambo E vågade inte berätta det för mig, eftersom jag har en "tjock" period just nu. Jag känner mig alltså FET. Att alla tror jag är med barn kände han inte skulle hjälpa den känslan. Helt rätt.
Nu kröp det ju fram ändå ;) men jag har valt att känna att det nog var för att jag inget drack på hela tiden och inte E heller. Kände inte för alkohol den dagen bara. :)

Natti natt på er

Handtag, famntag, klapp eller kyss?

Felix blir så glad när jag kommer hem. Efter skyndsamma steg slänger sig min solstråle upp i min famn och "mm":ar och lutar sig mot mig.

Det är kärlek det. <3

Leka fel?

I och med vårsolen och en nyfunnen stadighet på barmark utforskar min son allt han kan utomhus. Bitvis om mornarna på väg till förskolan går vi hand i hand och det är så mysigt.

Men.

Felix har hittat en ny fascination. Is. Småsmält is är det bästa som finns just nu. Inte att stoppa i munnen, nej ty så bra ska vi inte ha det. Att halka är det nya svarta. Att hålla mamma i handen och halka är Felix motsvarighet till Gröna Lund. Han storskrattar och det är det bästa jag vet, det där skrattet. Gruset på gatan har han också insett att man kan halka i och han drar och sliter i mig för att få gå till isfläckar och grushögar. För det mesta behöver han inte slita, då det är is och grus mest överallt.

Det är så svårt att inte låta honom ha kul utomhus, skratta ihop på väg till förskolan, men hur pedagogiskt är det egentligen? Hur vettigt är det att man lär ens barn att det är roligt att halka på isen? Det är inte alltid han kommer hålla någon i handen och det kan bli en rejäl smäll...

Vi försöker leka med måtta och inte uppmuntra halkeriet och ha kul på annat sätt.

Men det där skrattet :)

Svar på tal

Blev helt ställd idag medan jag och Felix stod i duschen. Nåja, Felix röjde i sin balja och jag försökte duscha medan han rykte och drog i slangen.

Kände att tiden började dra iväg och vi behövde göra oss i ordning för att inte missa bussen.

Felix: (plaskar av hjärtans lust och imiterar en bil) Brrrrrrrm! Brrrrrrm!

Jag: (Börjar frottera mig) Felix, ska du komma upp eller fortsätta bada?

Förväntade mig inte direkt någon respons, men jag försöker prata och förklara för Felix i hopp om att något sjunker in och vi lättare ska förstå varandra.

Felix: (slutar plaska, slutar brumma och tittar på mig)

Jag: ska du komma upp eller vill du fortsätta bada medan mamma klär på sig?

Felix: Ba! (tittar på mig, tittar på baljan) Ba!

Där var det. Kommunikation på talande väg annat än brum, pip, skrik eller hundgny.

Klär på mig med ett leende på läpparna medan brummandet och plaskandet fortsätter och lagom till att jag plockar upp hans handduk ställer han sig och vill upp.

Bra start på måndagen, helt enkelt.

Språket

Felix utvecklas ständigt i sitt språk. Det går så fort. Kan lova att om det satt en lapp med alla ord han förstår på ryggen på honom skulle man kunna se hur orden tickar på och fyller ut lappen under dagen.

Häftigt!

Samtidigt undrar man lite över det talade språket. Ett tag kändes han så framåt med att prata. Han sa mamma, "Ba" för borta, "Baaa" för nappen, "gja" för groda, "KA" för anka. "kda/ack" för tack. "dä" för där.
Det var fantastisk roligt. Så blev han sjuk. Jättehög feber och slö och dan. När han sen blev frisk sa han bara mamma och Ba. Resten var som bortblåst. Man hade liksom suddat ut ord på lappen med ord han "kan säga".

Successivt kom ordförrådet tillbaka,med lite nya ljud som representerade ord: "ko" för sko, "ga" för katt. Han härmade farmors hunds skäll och gny.

Undan för undan nu har de här småljuden givit vika för ett sorts hundgny. Ni vet, som när hundar tigger.

Han vill upp i famnen. Gnyr.
Mer vatten. Gnyr
Mat. Gnyr.

Ni förstår.

Sedan förra omgången dundersjuk finns bara gnyet, tack och där kvar.

Jag säger inte att han tappar språket när han blir sjuk men det känns så. Egentligen kanske detta bara är nästa fas av språkutveckling. Vad vet jag?

Saknar iaf att bli kallad Mamma. Så enkelt är det.

Sångstund

När Felix låg i magen sjöng jag lite vad som helst för honom, spelade massa Metallica för honom och en och annan iron maiden-låt. Som sig bör. Med tanke på tidpunkt på året blev det mot slutet så att jag sjöng en hel del julsånger och en hel del öl-/snaps-/vinvisor.

Nu när det ska tröstas och sovas laddade jag med ett par visor som jag själv gillar och kan texten till och som jag kunde tänka mig låta andra höra när jag tex var tvungen att sjunga dem på tåget.

De var:
Båtlåt av Robert Broberg
Trollmors vaggvisa
Vargsången ur Ronja Rövardotter

Klart vi sjunger lite annat också men de har varit de återkommande.

På sistone har Okända Djur florerat när vi myser och leker här hemma och en långsam version av den har nu krupit med oss in i sovrummet till läggningsdags.

Min sambo E efterfrågar nu en breddning av repertoaren så jag frågar er;
Vad sjöng dina föräldrar för dig när du var liten? Vad vill du sjunga för dina barn, som de kommer minnas? Vad sjunger du för ditt barn?

Själv minns jag bara två saker som jag lyssnade på när jag skulle sova (något äldre än Felix dock); pappa som visslade en stump, som sitter i än idag, och mina Disney-kassettband


http://www.youtube.com/watch?v=1QP-SIW6iKY&feature=youtube_gdata_player

God natt på er!

Är det värt det?

Igår skulle jag förbi Willab Garden i Bromma och köpa en produkt. Lagom till att vi anländer dit sover Felix som en söt liten stock.

Dilemmat börjar.



Ska jag väcka honom, bära upp honom till affären för att sedan vara klar på tre minuter och sedan sätta tillbaka honom i bilen, där han sen inte alls kommer somna om. Ingen sarkasm alls, han somnar bara inte om.
Eller, ska jag låta honom sova och springa in, vara klar på två minuter och sedan åka med en fortfarande sovande sötnos?
Alternativ två lockar klart mest, men medför risker. Inga fatala sådana, men risken finns att det där sjätte sinnet,
som signalerar att mamma är lägre bort än två meter, kickar in. Resultat: hysteriskt gråtande.

Väger man hysteriskt gråtande och osovande bebis mot osovande bebis blev det bästa alternativet endast osovande bebis.

Risken att han vaknar var liten. Att lämna honom i bilen var frestande, men jag kunde ge mig sjutton på att om jag gjorde det skulle besöket inte ta två minuter. Någon kund skulle komma ivägen, personalen vara på toa eller något annat oförutsett. Och han skulle vakna.

Jag tog med honom in. Alltihop gick på 1.5min. Det jag skulle ha stod i kassan.

Typiskt.

Rusande roligt

På väg hem till min sjukling såg jag absolut inte fram emot rusningstrafiken. Efter varje kurva väntade jag på krypkörningen, på de stressade snedseglarna som ger upphov till mången svordom, på längtan till mitt busskort.

Men icke.

Trafiken flöt på! Sportlov! Helt underbart. I lördags morse passerade vi bil på bil på bil med takbox/skidor på taket. Likt runt midsommar avfolkades hufvudstaden. Sagolikt.

Resan mot mysFelix flöt på och hade sin egna signaturmelodi. I bak bland all bråte ligger nämligen en kattleksak som Felix älskar. En mus som piper när man skakar den. Resan hem bjöd på bra vibrationer och musen kompade till radions skrän. Säkert en hit i Melodifestivalen. Värd Björn Ranelid eller varför inte Pontare eller Di Leva?

Jag må sörja att jag inte har träningsvärk efter en underbar dag i puderns tecken, men detta väger upp lite för det ändå.

Pip, squeek och skak skak.

Säger inget mer än detta:

Den är varken halvfull eller halvtom...

Läkarbesök

Felix har nu varit dålig i en vecka. Han blir aldrig riktigt kry, min lille skrutt.

Ömsom feber, ömsom magont, ömsom bara ynklig. Symptomen har varierat men ett har bestått: en rosslande, segslemmig hosta som han nästan kiknar av.

Ogillas.

Nu på måndagen ringde jag BVC och efter ett tag fick jag sista läkartiden för dagen.

Tack för det!

Precis som jag tyckte läkaren inte om hur lungorna lät och nu har vi fått antibiotika utskriven tillsammans med hostmedicin.

Nu kanske vi inte har en grabb som inte vill något alls. Vi får snart tillbaka vår solstråle. Plåstret vill nog leka snart.

Ska bli så skönt.
Och rätt skönt var det också att få höra att man gjort rätt. Det pratas så mycket om hysteriska småbarnsföräldrar och hur vården är less på dem. Riktigt skönt att bli tagen på allvar.

Bassning för smeknamn?

Allteftersom Felix blir äldre inser jag hur smarta barn är.

Inser också att jag ligger lite pyrt till. Alla har ju smeknamn på sina barn. Är det inte ängel, så är det älskling, putte, gumman/gubben osv osv. Min svärmor kallar Felix för gullefjun. Hennes mamma kallar honom snutteputte.

Som det ligger i min natur har jag två sidor av smeknamn på min son...
Han är min ängel, min sötnos, mitt hjärtegryn, min hjärtekrossare, min sötnos, min bebis, min plutt, min skrutt, min lille grabb och världens sötaste. Han är också, med samma älskvärdhet i åtanke som namnen ovan; min lille skit, min skitunge, min prutt, min lille fis, min pruttbebis, min lille dret.

Däri problemet. Jag kan inte hjälpa det. Har lyckats dra ner på bajseriet och de fula orden, men de slinker med ändå.

Han förstår så mycket nu. På tonfallet förstår han att jag menar väl men det kommer att bli förvirringar kring detta, mark my words...

Förskolan lär ringa och påpeka att man inte kallar saker för skit vilken dag som helst när han kan prata tydligt.

Skit också. Doh!

In memorian

Min bästa vän i högstadiet gick bort för snart fyra år sedan. Det var jobbigt och jag har bearbetat min sorg i omgångar. Ett tag kunde jag inte se en gurka utan att tomheten blev påtaglig.
Nu när jag ska disputera har jag bestämt att dedikera avhandlingen till henne.

Men hur?

Idéer kring bilder, texter, collage har flödat och jag har inte varit nöjd med något. Igår satt det. Kände mig äntligen nöjd med min skapelse.

Men, viktigast av allt. Jag har åter fått bearbeta min sorg och känner mig så mkt lättare i sinnet idag. Något föll bara på plats igår.

När jag tänker på allt vi skulle kunna ha delat sedan hon dog och framöver känner jag att Forrest Gump (se nedan) har rätt.

Forrest berättar om sina äventyr för Jenny.
Jenny: It sounds amazing. I wish I'd been there with you...
Forrest: (Med en ton av total självklarhet) You Were there, Jenny.

Boogie-woogie

Något som är typiskt mig är att få låtar på hjärnan. Lite som en temalåt till situationer/hela dagen. Vissa händelser triggar låtar, bra som dåliga.

Felix fick en avlagd mössa häromdagen. Med glada varmkorvar på.

Säger bara: Han har en låda på magen.

Så snart jag sätter på mössan nu börjar jag nynna: vaaaarmkooorv. Bambam. Varmkorv-boogie.

Frostfint

Det var så fantastiskt vackert imorse när jag och Felix mös iväg till förskolan.
Felix satt och var söt och gny-ummade för att härma småfåglarna som kvittrade omkring oss.
Det var första morgonen jag lade märke till hur ljust det har blivit.
Fåglarna hälsade ljuset välkommet och Felix sjöng med. Fick helt enkelt dra mitt strå till solhälsningsstacken och sjöng Imse Vimse spindel för en glatt gestikulerande son.

God morgon på er

It keeps going and going and going and going...

Trodde Felix skulle vara helt omöjlig och klängig efter att inte sovit annat än på sin gudfar i en halvtimme idag. Tvärtom har vi klarat oss helt från kink och skrik. Han har röjt en massa hos mormor under dagen och eftermiddagen.
Med tanke på att han vanligen sover två timmar mitt på dagen och ibland en lur på eftermiddagen trodde jag han skulle däcka totalt när vi kom hem.

Han vägrar. Vägrar somna.

Vad var det i den där kyckligen egentligen? Duracell-krydda?

Nu sover han äntligen. God natt på er :)

Loser

Som en parodi på Becks låt Loser gjorde Markoolio som bekant låten Åka pendeltåg

Båda ploppar upp i huvudet på mig så snart jag genom mitt pendeltågsfönster ser hur vi åker förbi en nästintill stillastående bilkö på E4an. Ett kanon av "In the time of chimpanzees I was a monkey" och "jag har inget körkooort".

Nu är jag varken apa och jag Har både körkort och bil, men. Its just one of those songs...

Skadeglädje, skulle många säga.

Vad spelar det för roll? Bilisterna är lika skadeglada (och jag jätteglad att jag har bil) när SL annonserar sitt mystiska 'signalfel' eller annan underbar ursäkt, som innebär att man annars inte kommer hem och får frysa.

Åååker pendeltåg...so, why don't you kill me?

Tur i oturen, del 2

Det här med förskola är inte lätt.

För att fortsätta på dagens tema 'Tur i oturen' tänkte jag kort berätta hur vår otur med kommunen ledde till tur från oväntat håll.

Inför att ställa Felix i kö läste vi på om de förskolor som fanns i området. Vi föll direkt för en i ur o skur-förskola intill. Mycket utomhusvistelse, färre sjukdomar, god vana.

Helt klart favoriten.

Vi valde en tre fyra stycken till i området. Han är född i januari och ställdes så i kö i februari.

Gott om tid kan tyckas.
Ett års varsel.
Men om detta tvista de lärde.

Saken är den: Till våren slutar inga barn om de inte flyttar, så en full förskola är lika full i oktober som i januari. Till höstterminen är det ju barn som slutar och börjar förskoleklass och då är det lättare att få plats.

Som ni kan gissa fick vi inte plats på något av våra val. Istället får vi ett samtal från en privat stiftelse som driver en waldorfförskola. En bit bort, men samma busslinje. Görbart, men inte att föredra.

Waldorf, fnös jag, och sökte vidare.

Jag och E hade rätt många, stundvis vilda diskussioner om vad vi skulle ta oss till. Tanken drog mig mothårs, men vi besökte till slut detta vårt enda alternativ.

Idag är jag så glad att vi tackade ja ändå!

Fyra barn per fröken.
Toppenfröken.
Fyra barn per grupp.
Egenlagad mat.
Och bäst av allt. En glad liten son som trivs.

Tack, oturen.

Tur i oturen, del 1

Av någon anledning hade jag inte barnvagnen tillgänglig när jag hämtade Felix häromdagen. Söta, fina förskolan lät mig då låna hem en vagn, som jag lämnade igen igår vid lämning.
I sin vanliga vagn har Felix ett renskinn för extra isolering mot kylan så i denna lade jag i en fleecefilt.
Efter lämningen gick jag och filten till bussen. Inte nog med att vi missat att bussarna åter gick med 30 min mellanrum (och jag precis missat en), jag missar även nästa buss. Hade SMS-biljett och BUMM (Astrid Lindgrens i Märsta) valde att ringa två minuter innan bussen kom.

Men, have no fear, filten is here!

Virade in mig i fleecefilten och vi mös tills nästa buss behagade dyka upp.

Tur att man inte hade vagn i förrgår, helt enkelt!

Liket lever...

Koliken har återuppstått.

Tror inte jag tagit upp det tidigare här men Felix fick av mig diagnosen mjölkproteinsallergiker när han var dryga månaden. Koliken hade honom i sina klor och lidande såg vi på medan han skrek sig igenom eftermiddagarna, kvällarna och nätterna. Eller, tja. Om nätterna led mest jag, E sov ;)

Vi tog så bort mjölken helt ur kosten (och öl och lök och soya). Min kost, inget annat. När vi gjorde det minskade skriket och magkramperna avsevärt och mitt mammahjärta blödde inte ur helt längre.

En barnläkare höll senare med om min diagnos och rådde oss att försiktigt börja med mjölk vid ett års ålder.

Nu är vi där.

Började i fredags kväll och allt flöt på gudomligt.

Ingen mer havredryck!
Inga fler makaroner stuvad i rismjölk! Bregott!

Och nej, ni som undrar, det har inte varit särskilt svårt att köra mjölkfritt för honom. Det var jobbigare när jag ammade. Han vet inte vad ost eller något annat är och vad han missar.

Allt var tyvärr inte bra.

Nätterna till i förrgår och idag har varit hemska. Felix var åter månaden gammal, bara starkare, mer högljudd och ledsnare. Bara en bebis kan se på en med en så besviken hjälplöshet, och det skär i mig.

Efter diskussion med BUMM ska vi nu sluta med mjölk igen, ett halvår till.
Han ska nu få smärtstillande till natten så han kan sova.

Måtte det gå undan så han slipper ha ont mer.

God natt, alla.

Moderskapstest

Det finns ingen om sover som min sambo E. Gråstenar är lättväckta i jämförelse.

Ett flyganfall? Huset ramlar samman?

Han sover.

Skrikande bebis?

Han sover.

Felix sov inget vidare i natt. Mamma jag sov därför ingenting i natt. Han somnade gott först klockan halv sex i morse och vi skulle upp halv sju. Det värkte i mitt mammahjärta att väcka honom. Klarade det inte. 'Bättre att han får sova och vara pigg till förskolan', tänkte jag och lät honom sova bort frukosten. Började så byta på och klä på en sovande bebis. Han sov sig igenom bytet, avklädnad, påklädnad. Han sov sig igenom påtagandet av overall, skor, mössa och vantar, transport ner till vagnen och hela resan till förskolan.

Försökte väcka honom en stund innan vi var framme. Hade han inte andats kan jag lova att jag trott att han var död (tvi tvi).

GRÅSTEN

Snusar så gott

Pappa uppe i dagen.

Med tanke på att Felix utseende och sömnvanor är på pricken pappa och lååångt ifrån mamma undrar jag ibland om det verkligen är min pojk det där?

Kan man få ett moderskapstest, månne?

Arm-mys

Lika som bär?

I natt har min arm varit kidnappad. Felix snodde den och tog den som sin. Som ett gosedjur har han hållit ömsom armar, ömsom ben om den. Ibland både och.

Vid några tillfällen trodde jag att min arm förlorat sin charm. Järngreppet om den lossnade, men när jag kikade höll han kvar en liten hand på den, som för att hålla koll på att armen inte smet sin väg.

Så sött =)

Först i morse gjorde Felix sin klassiska 180-gradersvändning i sängen och släppte taget. Natten var förbi, armen hade genomfört sitt uppdrag.

Det här med mediciner

Det här med "medusin" är inte så lätt alla gånger. Att ge eller inte ge?
Vården vill att man är restriktiv med all medicinering, en inställning jag helhjärtat delar. Vi går inte in på antibiotikaresistens, leverskador av Paracetamol hos små barn osv osv. Let's just not.
Vi har kört på principen att när han avviker från något av följande får Felix febernedsättande/smärtstillande supositorie, dvs när han;

• Inte äter normalt,
• Inte dricker normalt,
• Är väldigt slö
• Har skyhög feber
• Har ont

I andra fall får vi helt enkelt ta och leva med att han är hängig, grinig och lite varm.

Idag är jag själv däckad med bihåleinflammation och hosta, orkeslös. Felix är snorig och lite hostig, lite kinkig, rätt grinig. Taget tillsammans har han varit en rätt tuff bebis att ha att göra med idag. Taget tillsammans kände jag att han skulle vara en gladare och snällare bebis mot sin halvdöda mamma bara han fick näsdroppar och en Alvedon.

Sagt och gjort.

Resultat: Aaaaah....

Han är pigg och springer runt och röjer, men utan att varje blöjrumpsduns ger upphov till pip och skrik.

Nu ska vi äta middag som jag faktiskt fick till ändå och sedan mysa i soffan en stund till en Pixi-bok och lite frukt.