Språket

Felix utvecklas ständigt i sitt språk. Det går så fort. Kan lova att om det satt en lapp med alla ord han förstår på ryggen på honom skulle man kunna se hur orden tickar på och fyller ut lappen under dagen.

Häftigt!

Samtidigt undrar man lite över det talade språket. Ett tag kändes han så framåt med att prata. Han sa mamma, "Ba" för borta, "Baaa" för nappen, "gja" för groda, "KA" för anka. "kda/ack" för tack. "dä" för där.
Det var fantastisk roligt. Så blev han sjuk. Jättehög feber och slö och dan. När han sen blev frisk sa han bara mamma och Ba. Resten var som bortblåst. Man hade liksom suddat ut ord på lappen med ord han "kan säga".

Successivt kom ordförrådet tillbaka,med lite nya ljud som representerade ord: "ko" för sko, "ga" för katt. Han härmade farmors hunds skäll och gny.

Undan för undan nu har de här småljuden givit vika för ett sorts hundgny. Ni vet, som när hundar tigger.

Han vill upp i famnen. Gnyr.
Mer vatten. Gnyr
Mat. Gnyr.

Ni förstår.

Sedan förra omgången dundersjuk finns bara gnyet, tack och där kvar.

Jag säger inte att han tappar språket när han blir sjuk men det känns så. Egentligen kanske detta bara är nästa fas av språkutveckling. Vad vet jag?

Saknar iaf att bli kallad Mamma. Så enkelt är det.