Dilemmat börjar.
Ska jag väcka honom, bära upp honom till affären för att sedan vara klar på tre minuter och sedan sätta tillbaka honom i bilen, där han sen inte alls kommer somna om. Ingen sarkasm alls, han somnar bara inte om.
Eller, ska jag låta honom sova och springa in, vara klar på två minuter och sedan åka med en fortfarande sovande sötnos?
Alternativ två lockar klart mest, men medför risker. Inga fatala sådana, men risken finns att det där sjätte sinnet,
som signalerar att mamma är lägre bort än två meter, kickar in. Resultat: hysteriskt gråtande.
Väger man hysteriskt gråtande och osovande bebis mot osovande bebis blev det bästa alternativet endast osovande bebis.
Risken att han vaknar var liten. Att lämna honom i bilen var frestande, men jag kunde ge mig sjutton på att om jag gjorde det skulle besöket inte ta två minuter. Någon kund skulle komma ivägen, personalen vara på toa eller något annat oförutsett. Och han skulle vakna.
Jag tog med honom in. Alltihop gick på 1.5min. Det jag skulle ha stod i kassan.
Typiskt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar