Liket lever...

Koliken har återuppstått.

Tror inte jag tagit upp det tidigare här men Felix fick av mig diagnosen mjölkproteinsallergiker när han var dryga månaden. Koliken hade honom i sina klor och lidande såg vi på medan han skrek sig igenom eftermiddagarna, kvällarna och nätterna. Eller, tja. Om nätterna led mest jag, E sov ;)

Vi tog så bort mjölken helt ur kosten (och öl och lök och soya). Min kost, inget annat. När vi gjorde det minskade skriket och magkramperna avsevärt och mitt mammahjärta blödde inte ur helt längre.

En barnläkare höll senare med om min diagnos och rådde oss att försiktigt börja med mjölk vid ett års ålder.

Nu är vi där.

Började i fredags kväll och allt flöt på gudomligt.

Ingen mer havredryck!
Inga fler makaroner stuvad i rismjölk! Bregott!

Och nej, ni som undrar, det har inte varit särskilt svårt att köra mjölkfritt för honom. Det var jobbigare när jag ammade. Han vet inte vad ost eller något annat är och vad han missar.

Allt var tyvärr inte bra.

Nätterna till i förrgår och idag har varit hemska. Felix var åter månaden gammal, bara starkare, mer högljudd och ledsnare. Bara en bebis kan se på en med en så besviken hjälplöshet, och det skär i mig.

Efter diskussion med BUMM ska vi nu sluta med mjölk igen, ett halvår till.
Han ska nu få smärtstillande till natten så han kan sova.

Måtte det gå undan så han slipper ha ont mer.

God natt, alla.