Tur i oturen, del 2

Det här med förskola är inte lätt.

För att fortsätta på dagens tema 'Tur i oturen' tänkte jag kort berätta hur vår otur med kommunen ledde till tur från oväntat håll.

Inför att ställa Felix i kö läste vi på om de förskolor som fanns i området. Vi föll direkt för en i ur o skur-förskola intill. Mycket utomhusvistelse, färre sjukdomar, god vana.

Helt klart favoriten.

Vi valde en tre fyra stycken till i området. Han är född i januari och ställdes så i kö i februari.

Gott om tid kan tyckas.
Ett års varsel.
Men om detta tvista de lärde.

Saken är den: Till våren slutar inga barn om de inte flyttar, så en full förskola är lika full i oktober som i januari. Till höstterminen är det ju barn som slutar och börjar förskoleklass och då är det lättare att få plats.

Som ni kan gissa fick vi inte plats på något av våra val. Istället får vi ett samtal från en privat stiftelse som driver en waldorfförskola. En bit bort, men samma busslinje. Görbart, men inte att föredra.

Waldorf, fnös jag, och sökte vidare.

Jag och E hade rätt många, stundvis vilda diskussioner om vad vi skulle ta oss till. Tanken drog mig mothårs, men vi besökte till slut detta vårt enda alternativ.

Idag är jag så glad att vi tackade ja ändå!

Fyra barn per fröken.
Toppenfröken.
Fyra barn per grupp.
Egenlagad mat.
Och bäst av allt. En glad liten son som trivs.

Tack, oturen.