Jag önskade varje dag att jag hade en statusbar på magen. Önskade att den kunde visa allt möjligt men egentligen hade jag nöjt mig med en klassisk, analog lösning med olikfärgade lampor. Grönt: allt bra. Rött: something wrong. Ni förstår nog.
 |
| Hungrigt var det denna gång iaf |
När han väl var född var det mkt skrik. Inte så konstigt. Enda kommunikationsmedlet han besatt: tystnad och skrik. Och sömn egentligen också. Allt var nytt och vid varje situation han kände att han inte kunde hantera skrek han. Kallt: skrik. För varmt: skrik. Hungerkurr i magen: skrik. And the list goes ever on and on. För det mesta kunde man gissa sig till vad som felades, men sen kom ju de där tillfällena alla hatar. Man har testat att åtgärda ALLT och det hjälper inte. Efter ett tag av skrikande är vem som helst varm, röd och snorig. "Är han sjuk?" "har han ont?" "Är det farligt eller bara att rida ut?" Återigen saknar man den där statusbaren. Jag liknade en gång denna önskan vid moderkort. Ni vet, huvudkretskortet i våra tekniska prylar. Moderkort har nämligen den funktionen att när något är galet sänder det ut pipsignaler, sk. BIOS error beep codes. Tittar man sedan i handboken för koret ser man vad en viss signalkombination betyder och vet vad som felas kortet. Tänk dig själv: en handbok som tolkar skrikkombinationer..
Efter ett tag lärde man sig å andra sidan tolka en del gnäll och skrik för vad de var ändå, men inte alltid och det är då man vill ha den där handboken, lampan, statusbaren, appen helt enkelt. Så om någon känner en bra programmerare med unpresidented babyskills så har jag ett jobb åt denne. Give me an iphone app, step.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar