Redan när Felix föddes fick vi frågan, lite käckt ställd: "när kommer nästa då?" Med tanke på hur galet jobbigt jag tyckte det var med sårskorpor på bröstvårtorna och skrik hela kvällarna och nätterna, kände jag bara "aldrig i hela livet!". Nu är vi inne i en fas jag inte trodde skulle finnas. Koliken har lagt sig, jag har slutat amma och vår samvaro är gudomlig. Jag är tillfreds med att vara mamma och sambo helt enkelt.
Lika bra att diskutera ihop oss. Hur skulle vi egentligen vilja ha det? Ett barn? Flera? Vi, som först kunde tänka oss ett liv utan barn, kom fram till att vi gärna försöker få en till. När? Inte för att det går att planera direkt, men i runda slängar när avgör lite vilken preventivmetod vi vill satsa på. Livmodern smärtar nu i och med amningsstoppet, precis som tidigt i graviditeten och jag försöker minnas, försöker tänka mig själv med mage igen. Faktiskt minnas hur jag mådde. vill jag dit igen? Ja. Vill ja dit nu? Nja. Börjar precis nu känna mig som mig igen. Börjar känna mig vacker igen. Tänk om jag inte gör det efter nästa graviditet? Vet bara inte om jag känner för det precis nu...
 |
| En 20 veckors bebis i magen av fantastiska Lennart Nilsson. |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar