Gravidrykten

Nej, vi har inte en andra bulle i ugnen. Inget bakande alls. Nada.

Det är tom så att vi vidtagit åtgärder så det inte ska kunna bli en tvåa i vår familj på länge ännu.

För den oinsatte var vi på kalas förra helgen och under festen florerade detta rykte. Min sambo E vågade inte berätta det för mig, eftersom jag har en "tjock" period just nu. Jag känner mig alltså FET. Att alla tror jag är med barn kände han inte skulle hjälpa den känslan. Helt rätt.
Nu kröp det ju fram ändå ;) men jag har valt att känna att det nog var för att jag inget drack på hela tiden och inte E heller. Kände inte för alkohol den dagen bara. :)

Natti natt på er

Handtag, famntag, klapp eller kyss?

Felix blir så glad när jag kommer hem. Efter skyndsamma steg slänger sig min solstråle upp i min famn och "mm":ar och lutar sig mot mig.

Det är kärlek det. <3

Leka fel?

I och med vårsolen och en nyfunnen stadighet på barmark utforskar min son allt han kan utomhus. Bitvis om mornarna på väg till förskolan går vi hand i hand och det är så mysigt.

Men.

Felix har hittat en ny fascination. Is. Småsmält is är det bästa som finns just nu. Inte att stoppa i munnen, nej ty så bra ska vi inte ha det. Att halka är det nya svarta. Att hålla mamma i handen och halka är Felix motsvarighet till Gröna Lund. Han storskrattar och det är det bästa jag vet, det där skrattet. Gruset på gatan har han också insett att man kan halka i och han drar och sliter i mig för att få gå till isfläckar och grushögar. För det mesta behöver han inte slita, då det är is och grus mest överallt.

Det är så svårt att inte låta honom ha kul utomhus, skratta ihop på väg till förskolan, men hur pedagogiskt är det egentligen? Hur vettigt är det att man lär ens barn att det är roligt att halka på isen? Det är inte alltid han kommer hålla någon i handen och det kan bli en rejäl smäll...

Vi försöker leka med måtta och inte uppmuntra halkeriet och ha kul på annat sätt.

Men det där skrattet :)

Svar på tal

Blev helt ställd idag medan jag och Felix stod i duschen. Nåja, Felix röjde i sin balja och jag försökte duscha medan han rykte och drog i slangen.

Kände att tiden började dra iväg och vi behövde göra oss i ordning för att inte missa bussen.

Felix: (plaskar av hjärtans lust och imiterar en bil) Brrrrrrrm! Brrrrrrm!

Jag: (Börjar frottera mig) Felix, ska du komma upp eller fortsätta bada?

Förväntade mig inte direkt någon respons, men jag försöker prata och förklara för Felix i hopp om att något sjunker in och vi lättare ska förstå varandra.

Felix: (slutar plaska, slutar brumma och tittar på mig)

Jag: ska du komma upp eller vill du fortsätta bada medan mamma klär på sig?

Felix: Ba! (tittar på mig, tittar på baljan) Ba!

Där var det. Kommunikation på talande väg annat än brum, pip, skrik eller hundgny.

Klär på mig med ett leende på läpparna medan brummandet och plaskandet fortsätter och lagom till att jag plockar upp hans handduk ställer han sig och vill upp.

Bra start på måndagen, helt enkelt.

Språket

Felix utvecklas ständigt i sitt språk. Det går så fort. Kan lova att om det satt en lapp med alla ord han förstår på ryggen på honom skulle man kunna se hur orden tickar på och fyller ut lappen under dagen.

Häftigt!

Samtidigt undrar man lite över det talade språket. Ett tag kändes han så framåt med att prata. Han sa mamma, "Ba" för borta, "Baaa" för nappen, "gja" för groda, "KA" för anka. "kda/ack" för tack. "dä" för där.
Det var fantastisk roligt. Så blev han sjuk. Jättehög feber och slö och dan. När han sen blev frisk sa han bara mamma och Ba. Resten var som bortblåst. Man hade liksom suddat ut ord på lappen med ord han "kan säga".

Successivt kom ordförrådet tillbaka,med lite nya ljud som representerade ord: "ko" för sko, "ga" för katt. Han härmade farmors hunds skäll och gny.

Undan för undan nu har de här småljuden givit vika för ett sorts hundgny. Ni vet, som när hundar tigger.

Han vill upp i famnen. Gnyr.
Mer vatten. Gnyr
Mat. Gnyr.

Ni förstår.

Sedan förra omgången dundersjuk finns bara gnyet, tack och där kvar.

Jag säger inte att han tappar språket när han blir sjuk men det känns så. Egentligen kanske detta bara är nästa fas av språkutveckling. Vad vet jag?

Saknar iaf att bli kallad Mamma. Så enkelt är det.

Sångstund

När Felix låg i magen sjöng jag lite vad som helst för honom, spelade massa Metallica för honom och en och annan iron maiden-låt. Som sig bör. Med tanke på tidpunkt på året blev det mot slutet så att jag sjöng en hel del julsånger och en hel del öl-/snaps-/vinvisor.

Nu när det ska tröstas och sovas laddade jag med ett par visor som jag själv gillar och kan texten till och som jag kunde tänka mig låta andra höra när jag tex var tvungen att sjunga dem på tåget.

De var:
Båtlåt av Robert Broberg
Trollmors vaggvisa
Vargsången ur Ronja Rövardotter

Klart vi sjunger lite annat också men de har varit de återkommande.

På sistone har Okända Djur florerat när vi myser och leker här hemma och en långsam version av den har nu krupit med oss in i sovrummet till läggningsdags.

Min sambo E efterfrågar nu en breddning av repertoaren så jag frågar er;
Vad sjöng dina föräldrar för dig när du var liten? Vad vill du sjunga för dina barn, som de kommer minnas? Vad sjunger du för ditt barn?

Själv minns jag bara två saker som jag lyssnade på när jag skulle sova (något äldre än Felix dock); pappa som visslade en stump, som sitter i än idag, och mina Disney-kassettband


http://www.youtube.com/watch?v=1QP-SIW6iKY&feature=youtube_gdata_player

God natt på er!