Dagens pepparkaka

Idag var det jag som fick hjälp. Vi ska åka bort över helgen och pga planeringsmiss ser min vagn ut som på bilden. Ett tattarläger. Ingen plats för Felix. När vi väl kommer till Märsta, baxar oss igenom spärren, tar oss ombord på vagnen, bråkar i bromsen, sätter oss ner och min son somnar i min famn. Då, då kommer jag på att det nog är andra tåget som avgår först.
Mycket riktigt.
De tysta svordomarna flög omkring i huvudet medan jag hämtade chi och gjorde sedan det enda raka i den här situationen, bad om hjälp.
Grabbarna som bekräftat att jag satt på fel tåg baxade ut barnvagnen ur fel tågvagn och in i rätt. Nu rullar vi vidare mot nya äventyr!

TACK!

Knack knack, vem där?

När vi kommer till förskolan knackar vi på dörren innan vi går in. Det har nu Felix lärt sig och det har spridit sig till att man knackar när mamma är på toa, på grannarnas dörrar medan jag låser vår dörr om morgnarna (försöker få att sluta) och på dörren till torkrummet i tvättstugan. :)

Lika glad varje gång man öppnar. Mitt gull.

Hjälpa och stjälpa mamma

Felix har börjat förstå tokigt mycket.

Ber man honom hämta sina skor, hämtar han skorna.
Ber man honom hämta en blöja, går han till byrån, öppnar blöjlådan, tar blöja, stänger och kommer med en blöja.
Ni förstår. Det funkar rätt bra åt andra hållet också ("ställ tillbaka") faktiskt, med en del missöden men snart sitter det.

Denna nya Retriever-insikt min son fått fick fritt spelrum i tvättstugan häromdagen.

När det var dags att hänga tvätt stod Felix och plirade på sin mor, dvs mig, en lång stund. Hon tog upp ett plagg ur korgen, gick bort och hängde upp. Tog ett plagg ur korgen, gick bort en bit till och hängde upp. "Aha!" tänkte Felix.
Felix tar så en tröja ur korgen och släpar längs golvet bort dit där jag står. -"ah ah", säger han för att åkalla min uppmärksamhet.
- Nämen tack, älskling! Säger jag lyckligt, trots att den nytvättade vita tröjan nu inte är så ren längre.
- Dack! Ropar Felix glatt istället för varsågod och springer till korgen för att hämta ett plagg till...

Så om mina kläder är lite skitiga vet ni varför. Men det var den roligaste turen till tvättstugan under hela min livstid.

Lagd sambo ligger

Vi är rätt hopplösa ibland. Som idag.

Vi hade ett uppdrag: köp gröt, välling och våtservetter. Did we? Nä.

Höll vi på att glömma cykelhjälmarna på förskolan? Absolut.

Jag cyklar sedan en tid tillbaka för att lämna på förskolan. Felix trampar i hallen och pekar och piper efter sin hjälm på morgonen (Det blev en blå med hajar på. Enda i hans storlek, låt gå.). Det är jättekul :) Jag får röra på mig och framförallt slår det att bära på/gå i snigelfart med en bebis som ska "dä":a allt han ser. Det är sött, men det tar Tid.

Sambon hämtade Felix i bilen medan jag fick trampa hem cykeln. Inte planen, men så blir det ibland. På vägen hem kommer jag på att vi glömt våtservetter och de är helt slut. Hojar till mamma, som har ett par reservpaket.

Kallt.

Tackar min hjärna för det komihåget för 15min efter min hemkomst händer nummer två...

Efter blöjbyte, delar jag och E på en matlagningsöl, livet lugnar sig och jag tinar.

Så kommer det. Läggningdags. Välling var det ja. Öl var det visst. Bilen inget alternativ. Cykeln för liiiten för E.

Jag hojar alltså igen.

Kallt.

Jag fixade vällingen, E fixade en sympati-kopp te och lade Felix. Och somnade själv på fem minuter.

Sitter nu här och sörplar i mig kroppsvärme och önskar jag var bättre på att sikta i Battlefield 3...eller att jag hade en sambo som man kan väcka...